onsdag 19 september 2012

Gör likadant med bilmekaniker

Så möter jag en bekant i ett gathörn som levererar en rejäl förolämpning.
– Så du stämplar då mellan jobben?
Nej. Absolut inte!
Jag förstår att skymfen är ofrivillig, och jag menar heller inte att det är fel att stämpla för den som är arbetslös. Jag var själv i det läget för ett antal år sedan, och behövde a-kassa en period. Men sedan länge är jag stolt egen företagare i kulturbranschen. Och det ska den okunnige veta, att reglerna i a-kassan aldrig varit sådana att företagare kan kompensera eventuella brister på uppdrag med stämpling.
Och mest av allt: jag vill inte att någon ska tro att alla kulturarbetare per automatik hänger i kjoltyget på bidragssamhället.
Jag försörjer mig själv.
Jag uppbär inga kulturbidrag.
Men kulturbranschen har sina oförskämdheter. NSD Kultur har visat på en rad exempel då det förväntas att kreativisten ska ställa upp gratis eller sälja sig fanatiskt billigt. Mig händer det inte lika ofta nu som förr. Men jag anser att man noga bör undvika den sortens uppdrag. Ibland tackar jag ja ändå, om det går till behjärtansvärda ändamål. Ser mig då som en slags donator. En mecenat åt Kultursverige. Som att lägga några tusenlappar i Röda Korsets bössa.
Samtidigt måste kulturarbetarna erkänna sig medskyldiga till skambuden. Varför betala!? Konstnären har ju a-kassa!
Jag minns speciellt 80-talet då sick-sackande mellan tvivelaktiga AMS-åtgärder och trix med a-kassa var mer regel än undantag. Akassán kunde ironiskt uttalas med lite fransk accent för att få det att låta lite finare.
I dag är halvfifflet inte lika enkelt att genomföra. Men föraktet – synen på konstnären som trixare – hänger kvar. En otäck symbios mellan bidragsberoende, samhälle och konst.
Exempelvis har landstinget konst i foajén till landstingshuset, men ger fortfarande ingen ersättning till de konstnärer som ställer ut där.
Motivering: landstinget gör en god gärning, gör det möjligt för konstföreningar och konstnärer "att få visa upp sig" och "göra reklam för sig själva".
Det går möjligen att försvara sett genom något kulturcyklop, men kan även tas som exempel på hur attityden hänger kvar, hur man grusar en bransch. Nu är det väl upp till var och en att starta ett gratisgalleri. Vad jag ifrågasätter är om ett landsting ska befatta sig med sådant. För varför resonerar i sådana fall inte NLL likadant med andra yrkesgrupper!? Kör samma jippo för bilmekaniker! Sätt upp några verkstäder och låt folk lämna in sina bilar gratis så "mekanikerna kan visa upp sig" och "göra reklam för sig själva".
Pelle Lindblom


publ. på NSD Kultur 19 sept

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar