onsdag 18 september 2013

”Mycket naturtrogen, lurar även fackman”

Kronan som försvann handlade ju mitt förra epos om, med priser som mer än ofta slutar på 99 för att vi tydligen ska tro att det är billigare än 100.
Jag minns hur fantasin liksom skenade när jag som barn bläddrade i Hobbexkatalogen. Ville så gärna ha den där lilla gubben som kunde göra rökringar, sparade 99 kronor och köpte till och med ett extra paket magiska cigaretter.
Så kom dagen. Paketet anlände. Men besvikelsen blev total. Efter fem minuter var jag less på den där fåniga figuren och hans bolmande. Dessutom luktade rökringarna fan och skit.
”Mycket naturtrogen, lurar även fackman.” Det var en standardformulering i Hobbex. Brorsan och jag gjorde det där till vårt gemensamma mantra, fnissade ”lurar även fackman” när reklam var så där uppenbart idiotisk.
Som att det på hudkrämen i badrummet står ”allergitestat”. Förklarade just för min äldsta dotter att, jovisst, den är nog säkerligen allergitestad. Bara det att reklammakarna enligt lag inte behöver redovisa resultatet av testet.
Den där hudkrämen kan således vara hur allergiframkallande som helst.
Och förutom då att reklamens språk är så fullkomligt korkat, ockuperar den dessutom allt mer utrymme. Jag tänker på en hätsk debatt om graffitin härom åren. Klottret ska bort! Men all reklam då? Vad är den att betrakta som?
Min stuga ser jag ju som en fristad från civilisationen, och medan jag stod där och borstade tänderna med just en sån tandkräm som påstods innehålla ”kylande kristaller”, ”sval mint” och dessutom ge ”en ny dimension av friskhet ” fick jag plötsligt nog. Jag spottade i handfatet och ville genast göra revolution. Jag skulle göra detta område, allt innanför tomtpålarna, reklamfritt. Jag skulle sudda bort varenda logotype, varenda indikation på produktplacering.
Full av entusiasm tog jag genast en runda i köket och vardagsrummet, men idén liksom dog inom loppet av en minut. Jag hade inte märkt det förut. Överallt; logotyper och korkade formuleringar. Prova bara att öppna kylskåpet så får ni se.
Överallt; klotter, klotter, klotter. Ända in i själen.

Pelle Lindblom



Publicerad på NSD Kultur 18 sept 2013

onsdag 4 september 2013

Ett verkligt superklipp!

Den här krönikan handlar om en krona som på ett nästan övernaturligt sätt försvunnit, spårlöst. En enda krona visserligen, men den är helt avdunstad.
Allt började vid köksbordet. Nu ska man i och för sig vara lite misstänksam mot just köksbordsfilosofier. De kan bli en aning introverta, navelskådande.
Men hursomhelst satt jag och bläddrade förstrött i ett reklamblad.
Någonting som namngavs som gediget kostade 179 kronor. Sedan en lampa för 399. Klinker för 299. Färgburk 399. En annan vara 169.
Det fortsatte med 119, 299, 3399 och 3499.
Märkligt. Alltså att nästan alla varor verkade ha tappat en krona. Jag menar, det mest självklara vore ju att säga att den där gräsklipparen går för priset av 3500 kronor.
Men en krona hade konstigt nog hamnat på vift.
Ockult, tänkte jag och tog ett annat blad.
Samma sak: Madrass 299 kronor, muffinsform 49, knivset 39.
Jag började peka och sjunga halleluja.
– Kolla, det kostar under 40 kronor!
Tänk dessutom att gräsklipparen kostade snäppet under tretusenfemhundra. Bara 3499, het fantastiskt! Dyrare produkter, såg jag i ett annat blad, hade tappat en hel femma.
– Kolla! En tvättmaskin för endast 9995!
På eftermiddagen fick jag sedan en nästan religiös uppenbarelse. Jag skulle nämligen köpa en tub tandkräm. Kassapersonalen talade i tungor. Och se! Det glänste och glittrade så att jag nästan svimmade. Det var rea, hela 125 ml för hedervärda 17 kronor. Jag böjde mig fram, och det var då det hände. Jag fick syn på tubens vackra inskription, kursiverat i rött på skimrande blå bakgrund. Dessutom liksom exploderade en kvadrat, och ut strömmade vita kristaller i ett sken av ljus. Nu började jag förstå vilket enormt klipp jag gjort.
Av texten kunde jag nämligen utläsa att tuben innehöll ”kylande kristaller”, ”sval mint”, och textat med versaler stod det ”EN NY DIMENSION AV FRISKHET”.
Det här är ju så fantastiskt att jag nog inte vågar öppna tuben utan att ha ett sånt där skydd för ögonen som svetsare har.
Och allt detta för bara 17 kronor.
– Halleluja!

Pelle Lindblom



Publicerat på NSD Kultur 130904