onsdag 22 augusti 2012

Farbror Vasilis vassa äventyr

Den grekiska solen var på väg ner, i väster som sig bör, och la sig i vattnet som ur vilken jäkla resebroschyr som helst.
Jag satt med hakan i händerna och bara blåstirrade. Det hörde liksom till den här tiden på dygnet. Ett visst tumult hördes dock nere från stranden vid fiskebåtarna, och efter en stund kom Dimitris upp med storfirren på en krok. Dagens fångst. Inte en tonfisk, utan någon annan ful tok till fisk. Lika motbjudande i sitt utseende som en braxen, fast mycket större.
– Vi måste ringa Slaktar-Vasilis!
Det dröjde inte länge innan han kom inrullande i halvfyllan. Det dammade i torrgruset bakom den lilla röda bilen. Han svängde in framför oss där jag och Giannis satt och tomglodde och pekade på fulfisken.
– Tí psári! Vilken jävel till fisk.
Vasilis verkade ha svårt att hitta bromspedalen vid själva parkeringsögonblicket och vara nära att köra över en turist, en solbrun donna i sina bästa år, klädd i en sån där tunn after-beach-klänning och nakna fötter i remmade lädersandaler. Hon trippade undan i sista stund. Vasilis gjorde entré med en torr cigarettstump i mungipan och smällde igen bildörren. Han kom mot oss och langade upp slaktarknivarna och en köttyxa på bordet med en smäll.
– Geia mas!
Allt tedde sig som ett avsnitt ur någon tecknad serie på Barnkanalen. "Farbror Vasilis vassa äventyr". Allt stämde. Möjligen bortsett från graden av berusning då. Men i övrigt – den svarta mustaschen, röda lillbilen, dammet, det slitna blåstället och de alldeles obefläckade gymnastikskorna i vitt.
– Bíra parakaló!
Fram med ölburkarna. Vi skålade och pratade skit. Han rullade mig en cigarrett. Sedan gav han sig på den där plattnosade monsterfisken.
Giannis bara skrattade och rökte. Väntade på en vän, sa han. En vän som aldrig kom.
Mer var det inte. Men det var nu, i detta ögonblick, som jag förstod varför jag överhuvudtaget gav mig ut på resor. Skälet till att jag kommit hit.

Pelle Lindblom

publc. på NSD Kultur 22 aug 2012

onsdag 8 augusti 2012

Rostig pigg räddar Grekland ur krisen

– Ni har ju lite problem också, med krisen alltså.Butikägare Giorgos slog ut med armarna. Kris!? Vad pratar han om? De enda som har kris är politikerna...och de kan krisa på bäst de vill. Men här på Karpathos. Nej, nej, nej.
Grekland är förvirrat. Det blir slutsatsen. Att här är varmt och löst i kanterna. Förnekelsen triumferar över förståndet.
Smått obegripligt kanske, men läget kan förklaras med historien om croissanterna. För redan förra året frågade jag ganska envetet:
– Har du inte några croissanter?
– Nej, blev svaret upprepade gånger.
Nu i år tog jag liksom ett modigt halvsteg närmare kassadisken, böjde mig fram mot honom och sa:
– När du beställer från bageriet nästa gång kan du väl ta hem några croissanter.
Dagen efter hade han tagit hem tre. Vad ska man säga om det filosofiska beslutet? Jag menar om man kopplar brödhyllornas logik till krisen, och lägger till en burk tonfisk för 3 euro och 50 cent.
Likadant är det med hotellen. Fast man vet om det, att klichéerna ingår som en del av resan och benämns "den grekiska charmen".
Sängarna är stenhårda. Krokarna för handdukarna på toa klarar inte av att hålla uppe en enda handduk. Hållaren till duschen passar inte ihop med duschhandtaget. Och varmvattnet tar slut 17.19. Balkongdörrarna går inte att stänga. Mitt i utgången till förutnämnda balkong sticker dessutom en rostig pigg upp. Mitt i golvet. Spisplattorna har så låg effekt att pastavattnet aldrig kokar. Och när man drar ut kontakten till hårtorken följer hela vägguttaget med.
Kylskåp på hotell i Grekland är annars ett kapitel för sig. Om exempelvis nedersta hyllan i dörren – ni vet den avsedd för drickor – är intakt, då bör ni veta att ni förmodligen befinner er på vad som är att betrakta som ett lyxhotell.
Därtill kan man säga att om luckan till frysfacket överst i kylen finns kvar, då befinner ni er inte alls i Grekland utan är då helt säkert i ett helt annat land.
– Nu har han äntligen tagit hem croissanter, sa jag. Men bara tre. Vi får dela broderligt.
– Akta rostpiggen!
Pelle Lindblom

publc. på NSD Kultur 8 aug 2012