"Tig, tig, tig!"

– Tig, tig, tig!
En dag hade vi Irma Lundström som vikarie. En gammal dam med rötterna i huruvida, af och ehuru. Klassen var i upplösningstillstånd. Hon skrek som en besatt...
– Tig, tig!
...och slog näven i katedern så att bordsskivan blev alldeles upphettad.
Vi satte häftstift under dynan på skolfrökens stol. Stolarna vi satt på hade ingen dyna. Men man kunde få häftstift på dem i alla fall.
När jag kom hem på kvällen var jag tvungen att fråga.
– Mamma, pappa...vad betyder tig?
Mina föräldrar var båda i skolträsket. Barn till två lärare. Som ett guds straff sa mina kompisar. Men det är inte så farligt som man tror. Bättre det än läkarföräldrar.
Utläggningarna vid middagsbordet flödade. Skolledarna. Lärarkollegiet. Förmodligen är det fortfarande tystnadsplikt på det mesta. Men jag minns att mamma suckade, och hade brosch på polotröjan precis som mina fröknar.
Och varje diskussion slutade med att pappa tog mig åt sidan och sa...min son...skolan är till för barnen och inte för lärarna.
Ropen skalla – lärarstatus! Körkort och legitimationer! Och så vidare. Björklund propagerar i radio, vill profilera lilla partiet.
Men jag hör aldrig ett ord om eleverna.
När jag sedan kom till högstadiet var vår tyskalärare snäll, men ack så alkoholiserad och mestadels sjukskriven. På hela terminen hade vi berikats med 22 olika vikarier, och det var inte någon vidare ordning på durch, für, gegen, ohne, oum. Skolledningen proklamerade: Stort centralprov!
– Vi måste ju kunna sätta betyg.
Som tur var fick jag halsfluss innan och var hemma i två veckor...med tyskaboken i sjuksängen. Vilka självstudier! Jag sjunger fortfarande dess lov och har mest haft läroböcker på nattduksbordet sedan dess.
Jag tror att jag fick 4:a.
Hemma lär sig barnen engelska...under sommarlovet. Suget är att få veta vad Britney Spears egentligen sjunger om. På datorn redigerar de film, zippar och labbar photoshop.
– Tig!
Det är vad Björklund drömmer om att läraren ska säga igen. Respekt! För lärarkollektivet! In med flanellografen.
Irma Lundström bytte taktik och bjöd på godis dagen efter. Klassen tystnade...och Europakartan rasslade respektfullt ner från innertaket. Viskan, Ätran, Nissan, Lagan...
Pelle Lindblom

Publ. i NSD Kultur okt 2011