onsdag 19 oktober 2011

Brittiskt schampo för flintskallar

På hotellrummet finns ingen toalettborste. Så signifikant! Tv-nyheterna är ungefär desamma som hemma. Trots att det krossade glaset i Tottenham knappt hunnit sopas undan, detta att underklassen tappat kontakten med vattenytan för länge sedan, handlar nyheterna om den gyllene medelklassen.
Även dessa lyckligt lottade måste nu börja klippa kuponger från reklambladen, och genomsnittshyran för en tvårummare i London är nu uppe i tusen pund i månaden.
Utanför hotellfoajén står en farbror i cylinderhatt, bockar och håller upp dörren för mig.
– Thank you sir. Good morning sir. Good evening sir.
Lågavlönad plikt, avlad i brittisk tradition. Herre och betjänt.
Och på hotellrummet finns ingen toalettborste.
Kostymklädda indier bär på en kartong med stor försiktighet. Den tycks innehålla just sådana kostymer den med, nypressade från kemtvätten.
Mot Aldwych, eller buss 139 mot Primark. Kläder till tusen, stickat till barnen från tio pund, producerat i lägre låglöneland.
Den feodala stoltheten är ett slags fundament, och jag anar en trötthet bakom allt detta bugande med sir i efterleden.
Jag? Ville vara ung igen och utan tvekan gå in i mörka gränder, genom Air Street, och säkra sanningen hos L. S. Lowry och hans Matchstick men. Alla utsatta skulle jag skaka hand med, även tiggaren på Borough market nere på Southwark, han med kaffemuggen skramlandes av mynt. För just fattiga har ministeriet låtit behålla one penny i koppar.
– Excuse me sir...får an annan innebörd uttalad av polisstatens mannar.
Bort med uteliggarna från fina kvarter!
Det hjälpte inte att ena halvan av befolkningen höll upp dörren åt den andra. Arbetslösheten skenar. Förra veckan slogs nytt rekord: nu är över 2,5 miljoner britter utan vare sig dörrhandtag eller toalettborste att ansvara för. En förlorad generation, kallas det, med 21,3 procent unga utan jobb.
Mitt i eländet ekar reklamen för hårvårdsprodukter – schampot vi flintskallar inte förmodas klara oss utan. Sådan är logiken.
Pelle Lindblom


Publ. i NSD Kultur okt 2011

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar