Jag gick till och med i skola en gång för att ta mig an dramaturgins heliga språk. Dess absoluta grundförutsättning: att hålla intresset levande hos publiken. Att ge den en stilla undran. Hur ska det gå...hur ska det gå?
Den gigantiska meteoren närmar sig jorden. Ska mänskligheten överleva? Mördaren lurar bakom busken. Gå inte dit! Gå inte dit!
Simpla saker som berättaren lurar i oss. I dramat låter vi oss hypnotiseras. Ja, i sanning är det ofta hela skälet till att vi tar del av dramatiska berättelser. Själen skriker: Överraska mig!
Jaså, var det så allt hade gått till. Mördaren var huvudpersonens bästa vän! Och hjälten offrade sitt liv för kärleken.
Men på svensk teater... På repertoaren för sjuttioelfte gången: Romeo och Julia. Jag vet ju precis hur det slutar...och kan inte annat än sitta där i teatersalongen och gäspa när Romeo börjar fumla med giftbägaren. Enda trösten är att spana efter moderna tolkningar, eller nyskapande scenografi. Möjligen en god skådespelarinsats.
Natten är dagens mor spelas unisont på flera håll. Jag har sett den förr och drabbas inte heller denna gång av något hur-ska-det-gå i salongsmörkret.
Backa teater kör Processen baserad på Franz Kafkas roman. Men jag vet ju redan vad som händer med Josef K. Kvävd förväntan även då Riksteatern turnerar med Othello.
På nya Studion i Göteborg ses de sexstrejkande kvinnorna i Antigone igen. Jag vet hur det går, jag vet hur det går.
Mittiprickteaten i Stockholm träffar reprisernas bulls-eye med Farenheit 451. Namn som Wozzeck och Amadeus finns också på teateraffischerna i höst. Ack och ve, de vill vi inte se!
Stockholms stadsteater har därtill lyckats damma av Gogols gamla drama Revisorn. ”Stangertz försöker kompensera” heter det i en recension. Och till våren ska Norrbottensteatern spela Grabben i graven bredvid.
Vad är detta? Repertoarkommitténs ultimata trötthet! En fantasilöshet som saknar motstycke. Att inte teaterpubliken tröttnar på alla repriser. Jag har gjort det för länge sedan.
Pelle Lindblom
Den gigantiska meteoren närmar sig jorden. Ska mänskligheten överleva? Mördaren lurar bakom busken. Gå inte dit! Gå inte dit!
Simpla saker som berättaren lurar i oss. I dramat låter vi oss hypnotiseras. Ja, i sanning är det ofta hela skälet till att vi tar del av dramatiska berättelser. Själen skriker: Överraska mig!
Jaså, var det så allt hade gått till. Mördaren var huvudpersonens bästa vän! Och hjälten offrade sitt liv för kärleken.
Men på svensk teater... På repertoaren för sjuttioelfte gången: Romeo och Julia. Jag vet ju precis hur det slutar...och kan inte annat än sitta där i teatersalongen och gäspa när Romeo börjar fumla med giftbägaren. Enda trösten är att spana efter moderna tolkningar, eller nyskapande scenografi. Möjligen en god skådespelarinsats.
Natten är dagens mor spelas unisont på flera håll. Jag har sett den förr och drabbas inte heller denna gång av något hur-ska-det-gå i salongsmörkret.
Backa teater kör Processen baserad på Franz Kafkas roman. Men jag vet ju redan vad som händer med Josef K. Kvävd förväntan även då Riksteatern turnerar med Othello.
På nya Studion i Göteborg ses de sexstrejkande kvinnorna i Antigone igen. Jag vet hur det går, jag vet hur det går.
Mittiprickteaten i Stockholm träffar reprisernas bulls-eye med Farenheit 451. Namn som Wozzeck och Amadeus finns också på teateraffischerna i höst. Ack och ve, de vill vi inte se!
Stockholms stadsteater har därtill lyckats damma av Gogols gamla drama Revisorn. ”Stangertz försöker kompensera” heter det i en recension. Och till våren ska Norrbottensteatern spela Grabben i graven bredvid.
Vad är detta? Repertoarkommitténs ultimata trötthet! En fantasilöshet som saknar motstycke. Att inte teaterpubliken tröttnar på alla repriser. Jag har gjort det för länge sedan.
Pelle Lindblom
Publ. i NSD Kultur okt 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar