Vid Malmudden mötte jag en ambulans med blåljus och sirener. Här har hänt en allvarlig olycka, tänkte jag. Med journalistgenen aktiverad gjorde jag en u-sväng och följde efter.
Men det var bara ett vanligt droglarm. På en parkbänk där bakom parkeringarna satt en överförfriskad yngling och hängde med kroppen över sig själv. En överdos. Av alkohol...eller någon annan substans.
Arkitekterna ritar skisser på romantiska bostadsområden med lummiga björkar och människor som promenerar och ibland sätter sig för att vila i den skira eftermiddagssolen. Men i Luleå...är parkbänkar tydligen till för fyllon.
Utanför Färjan i Norra hamn pågår ett stort slagsmål. Vi borde döpa om stället till promilleviken. Längs Storgatan är promenadstråken vingliga. Se där! En spypöl. Och en tom ölburk rullar i blåsten.
Jag åker sedan till mackarna vid rondellen på Örnäset för att fylla mina båtdunkar. På väg därifrån tar jag mig dock inte ut i korsningen. För mitt i gatan står en oerhört berusad ung man. Han böjer sig ner och ser ut att försöka plocka upp någonting. Rörelserna är väldigt långsamma och trevande. Livremmen är hemma eller bortglömd. De hängande byxorna är så slappa att de dråsar ner till anklarna. Även kalsongerna följer med. Och eftersom han samtidigt böjer sig ner kan jag nu ingående och gratis skåda rakt in i hans bleka röv.
När han reser sig dinglar snorren fullt synlig. Men han verkar ännu inte ha upptäckt vad som hänt. För när han går iväg fastnar ju fötterna i byxbenen och han dråsar framlänges ner i backen.
Hoppas ingen turist ser det här...eller råkar sätta sig på någon parkbänk. Det är inte ens helgdag. Fy, ett sånt jävla fylleslag! Hutlös drogkultur!
Min hemstad. Är det ingen annan än jag som skäms?
Pelle Lindblom
publc. på NSD Kultur 25 juli 2012
Det har jag också tänkt på. När vi var i Kalmar för några år sen och flanerade runt en park säger våran yngsta son (då 10 år) "Har de inga A-lagare här?" Vi kunde inte minnas att vi pratat om det nån gång med hnm men i stadsparken hemma var det omöjligt att vara på den tiden. När vi kom hem till Luleå efter den resan kommer vi och går på stan förbi Åhlens , där mellan husen fanns det två st parkbänkar och där låg en person och höll på att ta en sil! Kl var tre på em . Det gick inte heller att gå på restaurang i Lule med barnen när de var små om det var på helgen för då var folk kanon redan när de kom. Dötråkigt. Då tänkte jag att hit skulle jag inte åka om jag inte bodde här.
SvaraRadera