Grekland är förvirrat. Det blir slutsatsen. Att här är varmt och löst i kanterna. Förnekelsen triumferar över förståndet.
Smått obegripligt kanske, men läget kan förklaras med historien om croissanterna. För redan förra året frågade jag ganska envetet:
– Har du inte några croissanter?
– Nej, blev svaret upprepade gånger.
Nu i år tog jag liksom ett modigt halvsteg närmare kassadisken, böjde mig fram mot honom och sa:
– När du beställer från bageriet nästa gång kan du väl ta hem några croissanter.
Dagen efter hade han tagit hem tre. Vad ska man säga om det filosofiska beslutet? Jag menar om man kopplar brödhyllornas logik till krisen, och lägger till en burk tonfisk för 3 euro och 50 cent.
Likadant är det med hotellen. Fast man vet om det, att klichéerna ingår som en del av resan och benämns "den grekiska charmen".
Sängarna är stenhårda. Krokarna för handdukarna på toa klarar inte av att hålla uppe en enda handduk. Hållaren till duschen passar inte ihop med duschhandtaget. Och varmvattnet tar slut 17.19. Balkongdörrarna går inte att stänga. Mitt i utgången till förutnämnda balkong sticker dessutom en rostig pigg upp. Mitt i golvet. Spisplattorna har så låg effekt att pastavattnet aldrig kokar. Och när man drar ut kontakten till hårtorken följer hela vägguttaget med.
Kylskåp på hotell i Grekland är annars ett kapitel för sig. Om exempelvis nedersta hyllan i dörren – ni vet den avsedd för drickor – är intakt, då bör ni veta att ni förmodligen befinner er på vad som är att betrakta som ett lyxhotell.
Därtill kan man säga att om luckan till frysfacket överst i kylen finns kvar, då befinner ni er inte alls i Grekland utan är då helt säkert i ett helt annat land.
– Nu har han äntligen tagit hem croissanter, sa jag. Men bara tre. Vi får dela broderligt.
– Akta rostpiggen!
Pelle Lindblom
publc. på NSD Kultur 8 aug 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar