För en handfull dollar

Det här är en av fyra krönikor i en svit från The Big Apple - New York - och för att kunna greppa kronologin gör man klokast i att börja med "Grand canyon är bara nys" från 16 maj 2012 och läser sig uppåt.

Så farväl då du stolta, vackra skönhet med gyllenbrun hy och rödmålade tånaglar. Jag saknar dig för evigt eftersom vi aldrig möts igen.
Ja, det tog liksom slut här i mötet med vår gemensamma antagonist, den där självutnämnda FBI-agenten som hotade att konfiskera minneskortet till min kamera.
– Vad är du egentligen ute efter? Fotografera flickor?
Så hade han också frågat.
Ja, varför inte!?
– Finns något bättre motiv?
Men det betraktades förstås som suspekt fastän jag, om sanningen ska fram, faktiskt hade inriktat mig på att fotografera NY-bornas ben. Därtill fanns två skäl. För det första var de som mest uttrycksfulla (om man bortser från de stolta, tjusiga kvinnorna – de med vackrare hudfärg än min). Men jag hade också fått för mig att ben var mest oskyldigt att plåta.
Som jag sagt tidigare: känslan av att jag hela tiden gjorde någonting olagligt bet sig fast.
Fast den där självutnämnde FBI-mannen hade det nog inte så lätt han heller. Förmodligen kom han från Smallville, ni vet som i de där amerikanska dystopierna till filmer där småstadsmoralen liksom svämmar över och blir till någonting helt annat än det var tänkt från början. Det var inte förrän nu, när jag var här, som jag insåg hur samhällskritiska dessa epos egentligen var – och inte då bara mot prydheten i frihetens högborg. Det handlar om voyeurismen också. Sedan Charles Bukowski, sedan totalitarismen.
Och porrindustrin. Innehöll inte också den en slags samhällskritisk satir med sina vulgäriteter? Som ett hånflin mot den kristna puritanismen. Jag kunde inte låta bli att tänka även så.
Jag väntade mig att en polis skulle komma fram till mig och undra:
– Vad antecknar du?
Var vänlig och lägg ner pennan och sluta upp med de där stipuleringarna. Det kan skada vår integritet. Och sedan:
– Have a nice vacation. Men gör inte om det.
Sedan gav jag några dollar i dricks till den gäspande pickolon som tagit hand om min väska, och tre dollar även till receptionisten för att hon ringt en taxi. Och till sist en helkroppsröntgen på Newark.
Pelle Lindblom

publc. på NSD Kultur 11 juil juni 2012