onsdag 1 juni 2011

Kåta präster och ministrar som onanerar

Sedan såg jag att Angelina Jolie misstänktes ha ramlat ner i knarkträsket igen. I och för sig stod det i en kvällstidning, men ändå. Man kan ju samtidigt dra sig till minnes filmregissören Rainer Werner Fassbinder och hans relation till allehanda substanser. Hans turboproduktioner lär ju ha varit omöjliga utan centralstimulantia. Och skådespelaren Robin Williams har ju en extrem knarkarhistorik. Och så vidare, med mera.
Ja, jag tänkte det här kunde vara som en liten introduktion, som en vägledning inför SVT:s fortsatta användande av det stora suddgummit. En början på en raderingslista. För om det är nu är aktuellt för inköpscheferna att ta in barnfilmen Jumanji till julhelgen ska de bara veta att de måste ta bort alla scener med Robin Williams först.
"Innan vi visar reprisen av Berlin Alexanderplatz vill vi varna alla känsliga tittare för att Fassbinder kan ha utfört sitt arbete under narkotikarus."
Dessutom kvarstår min begäran om att låta drogtesta alla SVT:s chefer så att inga knarkarbeslut fattas i Gärdets grå korridorer.
Härtill hör frågan om media och makt där det alltid varit comme-il-faut att ifrågasätta privat ägande inom mediavärlden med Rupert Murdoch som högste djävulsikon. När Sveriges statstelevision drabbades av moralpanik härom sistens med fallet Ola Lindholm och hans misstänkta kokainbruk, öppnades den moraliska censurens dammluckor. Man kan svagt känna doften av gammal östtysk ordning.
Vem ska suddas ut härnäst?
Men det är samma konflikt som dyker upp om igen – den som kommit att handla om de två jagen i offentligheten. Konflikten gäller yta och djup, öppet och dolt, offentligt och privat, renhet och smuts, lögn och ärlighet. Kan präster vara kåta? Får kungar gå på porrklubb? Kan en tv-kändis tillåtas ta kokain? Hur ofta får en statsminister onanera? Får det polerade yttre hamna i konflikt med det orena? Redan de gamla psykologerna pratade om överjaget och den underliggande personligheten. Men i medierna odlas myten om överjaget som solitär, om renhetens absoluta existens. Att det polerade yttre skulle vara ekvivalent med ett ofördärvat inre – en värld där alla kungar sover med händerna på täcket. Denna falska ikonisering är en produkt av samma media som sedan nödgas sudda bort allt när det dolda kommit i dagen.
Pelle Lindblom


Publ. i NSD Kultur juni 2011 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar