Allt var kargt, och branterna osedvanligt många. Men nog hade jag sett det, även på nyheterna, att den största branten var ruinens. Och fröken Hellas hade i vanlig ordning dragit på sig en rejäl baksmälla.
Själv vaknade jag vanligtvis med huvudvärk, även då jag inte druckit sprit. Men denna morgon stod allt klart för mig. Precis vid soluppgången efter nattens åskväder, och utan huvudvärk, fanns ingen tvekan:
Euron i mina fickor var på väg att ta slut.
– En burk tonfisk för tjugo spänn!
Jag klagade skamlöst hos Giannis inne på hans morgonöppna Supermarket.
– Polí akrivó, sa jag i ett tonfall som fritt översatt betydde nå så in i helvete förbannat dyrt. Men det var ju på rena grekiskan.
Euron var inte slut enbart i mina fickor. Här stod vi orakade i morgontofflor av läder ute på den grekiska landsbygden, tämligen långt från Papandreous förhandlingssessioner. Ja, det var i sanning så långt borta från den aristokratiska sfären att här inte ens fanns någon bankomat – den egentliga orsaken till att mina fickor var tomma på Euro.
– Jag har ju sagt åt dig förut att vi har en billighetsaffär därhemma i Sverige där motsvarande varor kostar en spottstyver. Mindre än hälften!
Giannis hade slutat lyssna. Han trodde väl att jag ville pruta på tomaterna. Men det gällde själva grundprincipen. Och på allas er fråga: nå hur har de det nu där i Grekland med sin kris, så svarar jag som så...att här på Karphatos verkar allt gå sin gilla gång. Hönsen lägger sina ägg i skymningens svalka. Men när Giannis säljer så förbannat dåligt, ja då höjer han priserna i hopp om att öka omsättningen. Och de här idioterna till turister har ju dessutom inget annat val än att handla här. Så ter sig logiken.
Intäkterna blir förstås ännu lägre.
Åsnan, plattfisken, jordgubben, den porösa berggrunden. De bulgariska gästarbetarnas solglasögon bara blänkte. Man såg aldrig deras ögon, och staten såg heller aldrig röken av någon löneskatt. To krátos!
– Min vän, du måste sänka priserna.
Så sa jag. Men vad ska han och pizzabagaren göra när champinjongrossisten hunnit före och nu tar det dubbla per burk.
Så enkelt hänger allt samman. Devalvering är enda lösningen. Men det går inte att devalvera Euron. Och de gigantiska lånen löser inte Giannis bekymmer.
– Ge oss drachmen tillbaka!
Så sa han.
Kanske blev vi vänner. Eller så faller den handskrivna lappen med hans e-post utanför vänskapens sidofack. Själv for jag sedermera hemåt och påbörjade en handlingslista redan i bussen på väg till flyget: Falukorv, ägg, mjölk, jäst och juice.
Pelle Lindblom
Publ. i NSD Kultur juli 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar