Ett världsledande svenskt företag fanns år 1970 i hela 140 länder och hade mer än 14000 anställda. Bara två år senare var bolaget konkursmässigt. Företaget hette Facit och var världsbäst på mekaniska skriv- och räknemaskiner.
Den här sagan har gett namn åt uttrycket facitfällan – då framgångsrika företag går i putten för att de inte lyckats anamma teknikutvecklingen.
Nu är debatten här om tidningsindustrin som tycks medveten om att den med sina tryckpressar står på samma tröskel. Medveten men handfallen.
Och världsledande...på att ge ut papperstidningar. En skara trogna köpare finns kvar. Undertecknad är en av dessa som vill ha tidningen utbredd över frukostbordet. Som en mildare drog, lika självklar som prillan efter morgonteet.
Mina barn, däremot, sitter vid samma frukost med läsplattor. Dessa är egentligen mycket mer anpassade för ändamålet. Barnen kan inte bara läsa artiklar, utan även se rörliga bilder, höra ljud, leta bakgrundsfakta, kolla busstider, leka och spela. Fantasin sätter gränserna.
Inför detta rynkar nu tidningsbranschen på näsan. Visst är det väl bra med läsplattor. Men vem ska betala för vår produktion av journalistik?
Frågan tycks felställd. Facit finns i sagan om Facit. Frågan borde snarare formuleras: Vad kan vi – med vår fantastiska kunskap i att samla in och tolka nyheter – skapa för digital produkt som går att sälja?
Redaktionerna borde alltså omvandlas till mediabyråer. Nyttan av kompetensen omprövas. Framtiden är knappast en dagspacketerad nyhetsprodukt. Någonting annat måste ta form, varav en papperstryckt tidning kanske får hänga med som kuriosa "för gamla tiders skull".
Annars står man snart där som Facit med sin tryckpress och kliar sig i huvudet. Varför tog vi inte tillvara möjligheten när den ännu fanns?
Produkten kan alltså inte bli en digital dagstidning. Det vore som om Facit skulle ha överlevt på att skapa en digital skrivmaskin där man snurrar upp ett A4-papper på en rulle och skriver sina bokstäver med ett tangentbord.
Det är – med facit i hand – inte tillvaratagen teknikutveckling.
Pelle Lindblom
Publ. i NSD Kultur 130123
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar