Men själva principen, att hitta en holme och sedan plocka dit allt och alla och bygga skithöga hus bara för att allt ska få plats är ju befängt. Utanför vattnet prunkar vildmarken.
– Bygg på bredden, skulle jag ha sagt och vandrat vidare med ryggsäcken.
På 40:e stannar jag vid en av miljoner reklamskyltar och begrundar. Kvinnan med långt rött hår är fotograferad bakifrån. "Before and after", står det.
Before är snyggare än after. Så typiskt, inte sant!? Men att människan har svårt att hålla emot. Visst! Köp den fulare frisyren.
Tofflorna hasar mot trottoaren. Han ställer sig bredvid och poeterar med oborstade tänder. Mr Henry Chianski – Charles Bukovskis alter ego på besök i NY för diktuppläsning. Efter morgonens tredje öl kallar han staden:
– Det ruttna äpplet.
Sedan tar han med mig på en av sightseeingbussarna. Man ser allt snett uppifrån. Nedanför demonstrerar folket. Renovera våra bostäder! Mindre pengar till NYPD!
Men guiden är påtänd, och hon har lockigt hår (som i after) och sjunger schlagers. Liza-Minelli-plattityder skorrar i billiga busshögtalare. Ruset av hennes uppåttjack är som starkast varje gång bussen passerar Broadway. En plats dit hon önskade sig...och kommer varje dag med sargade turister som bara vill få vittring på väderstrecken. Men hennes röst är knarkskorvig. Skallrar som i en VW bilstereo från 70-talet.
– Som i din gamla folka kanske?
Mr Henry Chianski på sätet bredvid nickar och sträcker över en halvdrucken flaska Jim Beam.
– Jag gillar guidade turer med amfetaminstinna halvblondiner.
Så skulle han förstås ha sagt och löst problemet genom att förföra henne.
Det var nu, just under Brooklyn bridge, som jag förstod att sanningen kunde anas. Bland substanserna.
– Mr Chianski, sa jag. Ni har helt rätt.
Pelle Lindblom
publc. på NSD Kultur 13 juni 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar