onsdag 14 december 2011

Ett svenskt Stasi visar sitt ansikte

Två poliser anhåller mig. De tänker dessutom tvångsomhänderta min dotter. Jag kan bara inte begripa varför, men lyckas dyrka upp handfängslet, grabbar tag i henne och rusar ut. Med handklovarna låser jag dörren bakom oss och skaffar några sekunders försprång. Hjärtat bultar...
Förr fanns politiskt angiveri i Sverige, en tidsanda med Enbomaffären och Morjärvmannen. Rättsstaten gav sig på enskilda i jakten på spioner. Det visade sig vara spöken.
Samma sak tycks pågå i dag. Fast nu är den politiska hetsjakten borta. I stället granskar tidsandan vårt sociala beteende. En lycklig familjs öde är bara ett telefonsamtal bort. En anonym angivare. Det räcker. Fallet förpassas genast till socialtjänsten som inleder den Kafkaliknande processen.
Precis som för Josef K gick det för Thomas och Jennie med två döttrar i Sandviken (se Uppdrag granskning 2 nov). Angiveri per telefon. Ett enda samtal. Barnen tvångsomhändertogs direkt. Pappan häktades och åtalades för sexuellt utnyttjande av barn. Mamman medåtalades, men även för barnpornografibrott då en filmsnutt hittad i hennes dator visade barnen nakna. En semesterfilm från Öland.
Ett enda telefonsamtal.
Lagar skapade i syfte att skydda, används nu blint mot de medborgare som skulle skyddas. Den tänkta barriären mot ondska förvandlas med blind moralpanik till ondskan själv. Inte minst blir det tydligt då Renate Almén (S), ordförande i den aktuella individ- och familjeomsorgsnämnden, utan tvekan hävdar:
– Vi har inte gjort något fel.
Den nya inkvisitionen utan självrannsakan. Ett Stasi anno 2011. Socialpolitikens sköld och svärd.
Det borde ha blivit politisk jordbävning. Moralpräglad myndighetsutövning är livsfarlig. Lagen var ju inte till för detta!
Men allt är tyst. Kvasidebatterna fortsätter. Den sorten som skymmer att den svenska myndighetsidyllen krakelerar.
En fader, jag, i handbojor. Mitt hjärta bultade hårt. Jag tog min dotter i handen och sprang. En mardröm jag turligt nog vaknade upp från i min säng. Isande nära verklighet.
Pelle Lindblom


Publ. i NSD dec 2011

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar