Vi lever på lånad tid. Lån för resan. Planet vi svävar fram i är också belånat. Så även hotellet vi tar in på. Grannens kylskåp är köpt på kredit. Familjens nya bil färdas på ränteträskets motorväg. Liksom huset, dess väggar och tak.
Belånat!
Jag trevar efter en hundring i jeansfickan och inser plötsligt vad jag har i handen. En skuldsedel.
Hundralappen är ju bara ett betalningsmedel som gjorts på ett tryckeri. Sedeln kostar 47 öre att tillverka. Dess påstådda värde är däremot skapat i en komplicerad karusell med banker som trixar och fixar. En lånehandling. Och den dagen ingen tror på valutan är det lika gott att lägga sedeln i en binge på utedasset.
Själv är jag skuldfri. Ingen bank äger mig. Jag har inga lån. Skälet därtill är att jag är en mycket rädd och ängslig filur. Bara en enda gång i livet har jag lånat pengar, till en Audi 80 som stod och glänste på bilfirman. Då var jag skyldig banken 21 000 kronor och sov uruselt om nätterna.
Nu krisar land efter land i Europa. Belånade stater! I Spanien är arbetslösheten nu ofattbara 25 procent. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att inse vilka tragedier sådant skapar. Och hur farligt det är.
Kollapsen beror likväl på det faktum att jag håller en skuldsedel i handen som i sin tur blivit belånad. Dessa lån har i sin tur belånats igen. Lån, på lånet, på lånet... Så skapas pengar ur tomma intet. Euro till bilar och villor som spanjorerna egentligen inte hade råd med. Det går bra tills någon i kedjan suckar.
– Jag kan tyvärr inte betala räntan.
Då faller dominobrickorna och smular sönder hela länders ekonomier.
Minns ni Sveriges egen lilla bankkris? Den gången kostade det 200 miljarder kronor för skattebetalarna. Allt verkar redan bortglömt. In med nya bankdirektörer! Upp i sadeln igen. Sedan lån på lånet. Katten på råttan, och råttan på repet.
Än så fungerar våra egna optioner som vi nu flyttar runt mellan varandra i utbyte mot bilar och villor vi egentligen inte har råd med.
Än så länge. Den skrynkliga 47-öringen skaver i fickan.
Pelle Lindblom
publ. på NSD Kultur 28 nov 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar