Ett brev damp ner från Grekland. Ni kanske minns henne från i somras, den unga Maria på Karpathos då allt var varmt, branterna osedvanligt många och en burk tonfisk kostade 20 spänn i grekaffären. Då fanns ett hopp.
Nu sitter hon med tjocksockar inlindad i en filt hemma i Kozani. På bilderna hon skickat med syns snödrivor, nästan lika höga som här. En osedvanligt kall vinter.
– Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit tidigare, men jag har varit tvungen att åka runt på en rad jobbintervjuer. Dock utan framgång, tyvärr.
Samtidigt här hemma i Sverige, rapporter om tårgasdimma i Aten. På bilderna ser man inga ansikten, bara människorna på håll. I tv står svensk reporter på hotellbalkong, som om detta vore Bagdad under USA:s attacker. Ännu ett möte mellan ministrar.
Ju mer jag läser i brevet, desto mer inser jag allvaret för Maria och hennes vänner.
– Det blir bara värre.
Hon berättar hur rika roffar åt sig samtidigt som arbetslösheten äter sig in i samhällskroppen.
– Vi unga får betala priset. Vi är fulla av oro, panik och stress. Jag ser fler och fler hemlösa på gatorna. Det är orättvist. För ingen av oss har varit korrumperade.
Självmorden ökar. Och hon hör dagligen talas om någon i bekantskapskretsen som förlorat jobbet.
Här hemma uttalar sig Anders Borg rakryggat än en gång. Han är orolig för att krisen ska smitta av sig på övriga Europa. Underförstått – jag begriper det nu – han värnar girigheten. Svensken och tysken sitter med krampaktigt grepp om sina medelklassbesparingar i räntefonder. Och inte f-n ska väl vi behöva betala för att ett gäng klantiga greker levt över sina tillgångar!?
Så tänkte jag också först, men förstår nu allvaret. Att en hel generation landsmän i mitt älskade grannland vid Medelhavet är på väg att offras, medan Anders Borgs och de andra experternas språk är egensinnets. Ingen tanke på solidaritet. Bara hot om repressalier om inte grekerna offrar ännu mer. Risken är att landet hamnar i en farlig repression.
Grekernas sak borde vara vår. Priset är för högt. Jag förstår nu Maria.
Pelle Lindblom
Publicerat i NSD Kultur 22 feb 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar