onsdag 24 juli 2013

Gud så jag skäms

Fördelen med att ha passerat 50 – brukar jag säga – är att man slutar skämmas. Men gud så jag skämdes.
Kvällen var ljum och vacker. Över 20 grader varmt, och lyckan satte sig i kroppen. En månghövdad publik på Kläppenteatern i Boden satt på teatern i väntan på premiären. Utanför fanns ett litet område där det såldes  förplägnad. Några hade köpt sig ett glas vin eller en öl och tagit med sig till platsen i gradängen.
Plötsligt dyker en kvinna upp på scen och förkunnar:
– Ni som dricker vin eller öl måste genast gå ut till serveringsområdet. Alkoholtillståndet gäller bara där.
Men herregud du gamla och fria land i Norden! Låt folket ta en bärs. Jag kunde riktigt se framför mig hur gråklädd representant från Länsstyrelsen  inspekterat och tydligt förklarat de rabiata svenska reglerna. Inget rödtjut utanför avgränsat område!
– Jag skäms, sa jag till min bänkkamrat. Hoppas att ingen turist från utlandet är här.
Nej, folk ska inte få vina hursomhelst.
Jag spelar ju i rockband, och tidigare i somras var vi på Klubbviken. En lika fantastisk kväll.
– Men folk får inte dansa.
Ja, det sades med viss ironi. Men det var faktiskt sant. För kvällen, som för övrigt var mycket städad, hade det inte inkallats någon säkerhetsvakt. Och reglerna föreskrev:
– Är det dans ska det vara vakt.
En folkpolis. Alla sket i det där och dansade i alla fall. Men vad är detta för ett frihetens land egentligen? En sådan överbyråkratisering. Totalitärt så det förslår. Kontrollera folket!
Och etter värre blir det. Hörde ni? På Almedalsveckan klev en annan grå byråkrat och professor i straffrätt fram, Madeleine Leijonhufvud, och föreslog att föräldrar som dricker inför sina barn ska straffas. Böter! Fängelse! Gärna med ett angiverisystem. Grannar får anmäla. Gå i fängelse utan att passera gå. Eller så får vi inrätta spritis. Där får barnen vara bland nykteristbyråkrater medan föräldrarna tar en fredagsdrink. Jamen så vansinnigt.
Ingen folköl vid grillen. Vad hade hon månne tänkt sig för promillegräns?
Som jag skäms.

Pelle Lindblom

 

Publicerat på NSD Kultur 130717

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar