Vid Malmudden mötte jag en ambulans med blåljus och sirener. Här har hänt en allvarlig olycka, tänkte jag. Med journalistgenen aktiverad gjorde jag en u-sväng och följde efter.
Men det var bara ett vanligt droglarm. På en parkbänk där bakom parkeringarna satt en överförfriskad yngling och hängde med kroppen över sig själv. En överdos. Av alkohol...eller någon annan substans.
Arkitekterna ritar skisser på romantiska bostadsområden med lummiga björkar och människor som promenerar och ibland sätter sig för att vila i den skira eftermiddagssolen. Men i Luleå...är parkbänkar tydligen till för fyllon.
Utanför Färjan i Norra hamn pågår ett stort slagsmål. Vi borde döpa om stället till promilleviken. Längs Storgatan är promenadstråken vingliga. Se där! En spypöl. Och en tom ölburk rullar i blåsten.
Jag åker sedan till mackarna vid rondellen på Örnäset för att fylla mina båtdunkar. På väg därifrån tar jag mig dock inte ut i korsningen. För mitt i gatan står en oerhört berusad ung man. Han böjer sig ner och ser ut att försöka plocka upp någonting. Rörelserna är väldigt långsamma och trevande. Livremmen är hemma eller bortglömd. De hängande byxorna är så slappa att de dråsar ner till anklarna. Även kalsongerna följer med. Och eftersom han samtidigt böjer sig ner kan jag nu ingående och gratis skåda rakt in i hans bleka röv.
När han reser sig dinglar snorren fullt synlig. Men han verkar ännu inte ha upptäckt vad som hänt. För när han går iväg fastnar ju fötterna i byxbenen och han dråsar framlänges ner i backen.
Hoppas ingen turist ser det här...eller råkar sätta sig på någon parkbänk. Det är inte ens helgdag. Fy, ett sånt jävla fylleslag! Hutlös drogkultur!
Min hemstad. Är det ingen annan än jag som skäms?
Pelle Lindblom
publc. på NSD Kultur 25 juli 2012