onsdag 6 mars 2013

Om sex på riktigt

Allt du behöver veta om sex. Med den rubriken kör SVT ett antal program om underliv och brasiliansk vaxning. Efter sjätte avsnittet kan jag konstatera att jag inte lärt mig någonting nytt överhuvudtaget.
Inte för att jag skulle vara någon sexexpert. Snarare för att sexualupplysande satsningar i media ofta är förment informativa. Och förment frispråkiga.
Unga människor säger k- och f-ord flytande och formerar sig som en panel redo att svara på frågorna. Allt om njutningen, sexet, klitoris- och prostatastimulanser.
Det har jag länge tyckt. Att det är märkligt det här med att unga människor – som av naturliga skäl torde ha ganska begränsad erfarenhet av relationer – ofta blir sexrådgivare i media. Som om det var en ungdomspryl. Eller att varje god medborgare över 25 år inte längre behöver ägna sig åt sånt.
För någon vecka sedan kom RFSU med en liten rapport som påstås avslöja att vuxna vet mindre om sex än man kanske kan tro. Hur och när kvinnan blir gravid är det tydligen inte alla som vet. Inte heller hur klamydia smittar.
Nu vet jag ingenting om kvalitén på RFSU:s undersökning. Men även utan dessa resultat i ryggen går det med fog att påstå:
Sexupplysning är mer än en angelägenhet för ungdomar. Och det vore på sin plats med en panel nu och då som är frispråkig på riktigt. Och som har verklig erfarenhet av sex och relationer.
Sveriges Radio har ju någon egen motsvarighet i programmet Ligga med P3. Jag har förstås inte hört och sett allt där, men tendensen är densamma. Nog så mycket som finns att veta om sex har ännu inte avhandlats. Inte i dessa sammanhang.
Anatomi och teknik i all ära. När jag själv var i tjugoårsåldern tyckte jag att det fanns allt för många och långa perioder då det största problemet var att hitta en partner, någon att tycka om och pröva all den där tekniken med.
Sexualupplysningen handlar alldeles för sällan om sånt, om relationen och tilliten. Alldeles för sällan om förförelsen. Om flirtandet. Om hur sex skulle kunna demokratiseras. Och att det faktiskt går att skratta sig in i sängkammaren.

Pelle Lindblom

publ. på NSD Kultur 6 mars 2013

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar