onsdag 29 maj 2013

Grekland förblöder

Κλειστά για την καλή. Stängt för gott. Såna skyltar kom upp allt oftare för nåt drygt år sedan. I konkursernas land. Snart befarar jag att skylten spikas upp redan i tullen.
För ett år sedan skrev jag om min oro för det sargade Grekland.
Förresten var det redan för sex år sedan. Krisen startade för länge sedan, allt var så uppenbart. Men ändå verkar det inte ha gått in i våra svenska skallar att hela södra Europa blöder.
Nej, förresten. Varför bry sig i det? De får väl skylla sig själva som inte arbetar och betalar skatt.
Minns min vän Labros Bratopuolos som med stor indignation förbannade mig för att jag hade lämnat lampan tänd i sovrummet.
– Vad gör du egentligen?
Så sa han på allvar för att jag slösat bort en tiondels kilowattimme på nattfjärilar. Men nu har många lampor slocknat för gott. Maria, Maria...
– Det är verkligen trist. Jag jobbar på en resebyrå i över nio timmar varje dag, lördagar också. Min lön...400 euro!
Sporadiskt lyckas jag hålla kontakt med Maria Tsimeridou som skickar rapporter från betongens Aten, om människorna. Inte såna där rapsodiska tv-nyheter där vi i 12 sekunder får se någon plakatdemonstration och sen nån gubbe i parlamentet. Det enda media verkar ha lärt oss om krisens Grekland är att det finns någonting som heter Syntagmatorget.
– Sanningen är att jag är väldigt oroad. Det tycks inte som om någonting bra kommer att hända här, säger hon.
Råd med egen lägenhet? Ha! Skaffa barn? Ho! Den heltidsarbetande sover på en madrass hos en lite bättre bemedlad vän som hyr ett kyffe.
– Min bror är arbetslös och min syster har inte fått lön sen i julas...
Vår älskade blöder. Det är så jag betraktar henne, fröken Hellas.
Och här hemma oroar vi oss för räntan. Eller att mjölken ska surna i kylskåpet.
Och då har jag inte nämnt de hemlösa, eller pensionärerna, eller arbetslösheten.
Det här är ingen saga. De är människor, våra grannar i söder. Nån jävla ordning får det väl vara i en europeisk gemenskap.
Jag repeterar: Greklands sak är vår.

Pelle Lindblom


Publicerat på NSD Kultur maj 2013

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar